Yttrande från Wendelas Vänner avseende det i september 2009 lagda ”Samrådsförslag till program för Södertälje stadskärna”.

Vi begränsar oss till de delar som berör vårt område dvs området från Orionkullen över Vänortsparken till det som i förslaget kallas Blindtarmen dvs den lilla rest av den gamla kanalen som förbinder Maren med nya kanalen.

I samrådsförslaget har vi noterat följande skrivningar:

Förnyelsen ska ske med omtanke och varsamhet och syfta till att skapa ett område som kan attrahera både södertäljebor och andra. Vid förnyelsen bör vi särskilt värna och utveckla det som redan uppfattas som positivt– Marentrappan, kajen, bryggorna, caféer/restauranger, grönskan, vattnet – och komplettera detta med ytterligare attraktioner och upplevelser som gör att Marenområdet ska kännetecknas av folkliv året runt. Målbilden och inriktningen speglar synpunkter och förslag i den medborgardialog som genomförts.

--
I stadskärnan blir den största förändringen ett mer kringbyggt Inre Maren med Blindtarmen som ny gräns för stenstaden.
---
Den föreslagna nya vägdragningen på Slussholmen förbi Hebbevillan och Vänortsparken tillsammans med bebyggelseförslaget intill Blindtarmen förändrar förutsättningarna för Vänortsparken och sätter parken i ett helt nytt sammanhang. Fördelarna med, och de förbättrade förutsättningarna för att utveckla Marenområdet till ett kultur- och upplevelsecentrum utan störande vägtrafik har dock vägt tyngre än de olägenheter som kan uppstå i Hebbevillans närhet. Inre Marens östra strand får nya, bättre förutsättningar utan biltrafik med en tyst sida i bästa solläge utefter vattnet.
---
På båda sidorna längs kanalen förbinds promenadvägarna till ett sammanhängande stråk, särskilt under Mälarbron behöver stråken utvecklas. Utformning och händelser längs stråket ska sträva till att de blir attraktiva stråk för stadskärnans besökare.
Kommentar
Vi är minst sagt förvånade över att varken Hebbevillan eller Vänortsparken anses värda att nämna när man vid förnyelsen särskilt säger sig vilja ”värna och utveckla det som redan uppfattas som positivt”. Vi kan inte tolka detta på annat sätt än att det brister i Stadsbyggnadskontorets kunskaper både om den kulturhistoriska och lokalpolitiska bakgrunden till Hebbevillans och Vänortsparkens tillkomst och till hur Hebbevillan och parken idag uppfattas av stans invånare och tillresande.  Ingenting sägs om dessa företeelsers betydelse för skapandet av det som man brukar kalla ”stadens själ” - ett begrepp som anses viktigt att belysa och begrunda i alla stadsplanesammanhang.

Återuppbyggnaden av Hebbevillan var en stark symbolhandling av södertäljeborna och unik som medborgaraktion.  Husets 1800-talshistoria och dess dramatiska 1900-talshistoria kan man studera i pärmar i huset och på föreningens hemsida www.wendelasvanner.se.  De två framstående kvinnliga 1800-talspionjärer, som vi lyfter fram i vårt museum, har under de år som huset varit igång, lockat och inspirerat många tusen besökare. Det har nu blivit väl inarbetat i folks medvetande och dess attraktiva läge i centrala stan, med slussen, kanalen, Kusens backe och Vänortsparken i blickfånget, har här spelat en betydelsefull roll. Vi beklagar att den ”medborgardialog” som förts inte omfattat föreningen.

I tio års tid har Wendelas Vänner, med stor hjälp av ABF, kommunen och entusiastiska teaterarbetare, bedrivit sommarteater utomhus. Bortemot hälften av de 25.000 personer som sett föreställningarna har varit utsocknes. Vid de enkäter som vi då och då gjort har den vackra och ovanliga teatermiljön ständigt prisats.  ”Vilken tillgång ni Södertäljebor har i denna utomhusmiljö. Den måste ni vårda och utveckla.” Så brukar det låta.

Inte minst i dessa dagar när samrådsförslaget diskuteras har vi fått otaliga bevis på uppskattning för denna sommarverksamhet i centrum.  Som var och en förstår är det omöjligt att driva någon form av teater- och restaurangverksamhet i ett hus där en tvåfilig bilväg stryker fram utefter husgaveln och där flervåningshus tornar upp sig i Vänortsparken alldeles intill. Inkomster från restaurangverksamheten har möjliggjort för föreningen att betala tomthyra till kommunen och att genomföra den kulturverksamhet som bedrivits.

Om förslaget med bilväg genomförs kommer Musikmuseet på grund av ökad föroreningsrisk att ompröva villkoren för sin deposition av de möbler och konstföremål som idag utgör basen i husets museiutställning (se mejlinlägg från Musikmuseets chef). Vidare kommer bl.a. det särskilt känsliga kammarmusicerande som regelbundet förekommit med all säkerhet att omöjliggöras. Föreningens möjligheter att ta emot båtburna turister i anslutning till huset likaså.

Några har föreslagit att Hebbevillan kan flyttas något hundratal meter söderut och komma utanför den tilltänkta ”stenstaden”. Vi anser att detta är ett mycket ogenomtänkt, säkert också ogenomförbart, förslag. Man skall veta att det genomförda projektet kostade bortemot 3 miljoner i reda pengar och därutöver tusentals timmar i ideellt arbete. Resultatet blev ett mycket gediget timmerbygge återuppfört på 1800-talsvis under ledning av högt kvalificerade instruktörer.

Föreningen Norden med flera kommer, så vitt vi förstått, att meddela kunskap om Vänortsparkens tillkomst och det nationellt sett imponerande nordiska samarbete som Södertälje under flera decennier utvecklade. Vänortsparken borde, i stället för att förstöras, ännu bättre än idag spegla dessa insatser och inspirera kommande generationer.

Föreningen har under åren kunnat iaktta vilket populärt promenadstråk vägen runt Slussen och Mälarbron är för södertäljeborna. Trots skrivningen i samrådsförslaget (se ovan) tar man nu död på detta stråk genom att på delar av sträckan på båda sidor om kanalen bygga en tvåfilig vattennära bilväg. Det kan nämnas att avståndet mellan Hebbevillans gavel och kanalkanten är 12 meter. Där skall alltså bilvägen och promenadvägen samsas. Vi anser att teckningen i förslaget är en skönmålning, som inte hör hemma i ett seriöst dokument.

Sammanfattningsvis vill vi påstå att det nuvarande området från Orionkullen till Blindtarmen har skönhets- och kulturvärden, som inte får förstöras. Efter bara drygt ett decennium har, menar vi, såväl Hebbevillan som Vänortsparken blivit en viktig del i det som man kan kalla ”stadens själ”. Det skall mycket starka argument till för att såra den. Enligt vår mening saknas sådana i det nu framlagda samrådsförslaget.

År 1888 lämnade Wendela och Signe Hebbe sitt hus i Snäckviken efter att i 25 år ha tillbringat sina somrar där.  Det expanderande näringslivet kom att ”öfverflygla det gamla konstnärshemmet” som Södertelge Tidning uttryckte saken i en artikel 11 år senare. Om det nu presenterade samrådsförslaget vinner bifall i fullmäktige är risken stor att historien upprepas och att den litterära föreningen – Wendelas Vänner – efter dryga 25 års verksamhet också tvingas att lämna huset åt sitt öde.

Södertälje i november 2009

Wendelas Vänner

PS. Under de senaste veckorna har föreningen haft protestlistor utlagda i huset. Praktiskt taget alla besökare i huset har skrivit på listorna. Vi har också gett möjlighet att lämna synpunkter via mejl på samrådsförslaget. Vi bifogar dessa synpunkter oredigerade. De utgör sammantaget ett starkt uttryck för den reaktion vi mött från såväl Södertäljebor som besökande kulturturister från andra delar av landet sedan samrådsförslaget offentliggjordes.